Vi alla som är småbarnsföräldrar vet precis hur jobbigt det är att komma iväg att träna. Man ska ha barnpassning och det får inte bli försent och sen så kanske jobbar eller studerar man på det. Då blir det att man skjuter på det. Man tänker, "Jag börjar den dagen istället" och sen kommer den dagen och man gör samma sak igen! Har man en partner och lever med så blir det lättare men man skjuter ändå på det. Så säg åt era partners där hemma att ta ungarna, för här ska vi bli fasta och fina.
Men nu är jag igång! Vaknade med träningsvärk som blev värre allt eftersom dagen gick. På slutet av dagen var jag helt slut.. Vill bara åka hem! Men masade mig dit och på började allting igen!
Började med att cykla 6km och kände hur jag dog av träningsvärken för varje tramp men jag fortsatte. Men vet ni vad! Efter ett tag när värken släppt, då var jag som en ny människa! Då kunde jag köra på igen! Men uppvärmningen var en plåga!
Har märkt hur vissa muskelgrupper är helt okej tränade medan andra är katastrof! Det märks att jag böjt mig och plockat upp barn en hel del. För magmusklerna, trots att dom separerat vid graviditeterna, var helt okej. Så den dagliga träningen av vissa grupper har jag fått under åren i alla fall ;)
Men summan och fokusen av dagens träning är att jag kommer ha SJUK träningsvärk i rumpa/innanlår imorgon! Fast vilken tvåbarnsmamma behöver inte en booty-workout.
Ciao ciao
Pages
Tinkel´s Blogg
9 apr. 2015
Dag 1
Första dagen tror man ska vara värst, men sanningen är att vakna i morgon kommer vara värre! Började inte snällt utan all in!
Cyklade 6km med ordentligt med motstånd i 70rpm
Rodd 2000m i 30m/s
Bröstmuskler tränades med 20kg/10reps x 5
Cyklade 4km till med samma motstånd och fart
TRX pass (styrketräning med "rep" och "öglor" där du jobbar med din egna kroppsvikt) i 55min
Kan säga att det var kämpigt! Men samtidigt roligt, så nu kör vi!
Jag som har riktigt lågt blodtryck väntar på mitt kosttilskott (eller hästgodis som jag kallar det) som förhoppningsvis kommer strax! Det hjälper till att bränna, höja blodtrycket lite och ger energi. Tror det blir bra.
Ciao ciao
Cyklade 6km med ordentligt med motstånd i 70rpm
Rodd 2000m i 30m/s
Bröstmuskler tränades med 20kg/10reps x 5
Cyklade 4km till med samma motstånd och fart
TRX pass (styrketräning med "rep" och "öglor" där du jobbar med din egna kroppsvikt) i 55min
Kan säga att det var kämpigt! Men samtidigt roligt, så nu kör vi!
Jag som har riktigt lågt blodtryck väntar på mitt kosttilskott (eller hästgodis som jag kallar det) som förhoppningsvis kommer strax! Det hjälper till att bränna, höja blodtrycket lite och ger energi. Tror det blir bra.
Ciao ciao
Workout!
Nu mina vänner! Nu är det så att jag ska intensivträna i två veckor! Ja, det är troligen något fel på mig men vad ska man annars göra. Dags att bli fit!
Hur denna idé föddes har med en klasskompis att göra. För ssk-studenter, dom är hurtiga! Tror det blir bra dock! Skönt att komma igång men lite ångest samtidigt. Har nog aldrig varit så ur form som jag är nu.. Men nu ska det bli ändring på det! Önska mig lycka till och följ min resa!
Ciao ciao
Hur denna idé föddes har med en klasskompis att göra. För ssk-studenter, dom är hurtiga! Tror det blir bra dock! Skönt att komma igång men lite ångest samtidigt. Har nog aldrig varit så ur form som jag är nu.. Men nu ska det bli ändring på det! Önska mig lycka till och följ min resa!
Ciao ciao
7 apr. 2015
VFU
VFU är ju en stor del av min utbildning och det är precis vad jag är ute på för tillfället. Måste säga att utan den så hade man inte kunnat läsa till sjuksköterska! Vi må lära oss många saker i skolan, men vissa saker bara måste man uppleva! Har inte varit ute på VFU särskilt mycket om man jämför med all den studietid jag har men ändå har jag lärt mig minst lika mycket ute på mina VFU'er som jag lärt mig i skolan, om inte mer!
VFU står förövrigt för Verksamhetsförlagd utbildning. Man skulle kunna kalla det arbete utan betalt vid vissa tillfällen, men vid andra tillfällen så får man faktiskt lära sig saker och det är då man verkligen uppskattar den VFU tid man får!
Ciao ciao

Ciao ciao
6 apr. 2015
Parrelationer
Hejsan! År sedan jag skrev senast! (Helt sanslöst vad tiden går fort!) Men nu har jag funderat på att börja skriva igen ett tag. Så varför inte? Hade väldigt många läsare innan jag lade av, fast vet inte varför jag är så intressant, men uppenbarligen så finns det ett intresse för mina tankar och min vardag!
Lite kort om vad som hänt under åren:
Nelly som var alldeles nykläckt när jag skrev senast fyller 3 år i år! (Helt sjukt), Olivia har fyllt 4 år och är redan 110cm långt! Blir ingen kort tjej det inte. Jag själv fyller 24 år i år (får lite åldersnoja vid tanken på det). Jag läser numera till sjuksköterska eftersom det är lite väl jobbigt att fortsätta vara bartender och samtidigt vara småbarnsförälder.
Livet rullar på med hus, vovve och Saabar istället för Volvo. Jag har ridit väldigt mycket igen fram tills hösten då jag tog mig ett break men ska eventuellt börja igen!
Ja, det är väl ganska (läs jätte-) sammanfattat! Kommer nog mer vid ett senare tillfälle.
Men det är inte vad jag tänkte skriva om! Som jag sagt förut så skriver jag enbart för min egen skull. För att få berätta om både bra och dåliga saker som händer mig. Så dagens ämne ligger mig nära tillhands så att säga, för jag tänkte prata om just relationer!
Just det, strax efter Nelly fötts så friade Johannes till mig! Han gav mig 2 (!!) veckor innan han ville få det gjort men vi lyckades, och gift blev jag!
Så jag är ju gift. Att vara gift eller i en stadig relation innebär inte att man varje dag, 365 dagar om året, har det alldeles fantastiskt bra! Man pratar väldigt sällan om det men sanningen är ju den att det finns inte en enda relation som man INTE bråkar i. Jag tror däremot att det är sunt! Men poängen är ju ändå den att man ska få ut någonting av bråket.
Att dela sitt liv, och främst bo ihop med någon annan, är kämpigt. Man ska dela på utrymmet och se till att man inte kväver varandra. Man ska anpassa sig själv och sina vanor så att vardagen ihop fungerar. Man måste ibland ge upp vissa drömmar eller intressen för sin partner, men alla dessa saker är och känns okej när man är kär!
Fast vad händer sen när det nykära går över i riktig kärlek och bråk? Hur mycket bråk är egentligen okej för att det ändå ska vara en sund relation?
Som jag sa så tror jag att bråk är nyttigt så länge man får ut något av det. Vad man gör är ju egentligen att man får utlopp för sin frustration som byggts upp av de där skitiga sockarna, eller när han/hon inte gick upp på morgonen. Man får utlopp och pratar ut. Sen vet båda parterna vad som stör sin respektive och man lär sig att anpassa sig själv lite till. Man får helt enkelt lite mer självkännedom!
Men när övergår relationen till något som inte är sunt? Är det när man bråkar men aldrig egentligen avslutar bråken utan det ligger fortfarande och pyr i bakgrunden? Eller är det när man bråkar flera dagar i veckan men ändå gör upp varje gång? Är det när man aldrig bråkar utan båda eller ena alltid viker undan?
När en relation övergår i något osunt är det svåraste av allt att veta! Det beror på vilken typ av relation man har och hur länge den varat. I riktigt långa relationer så tror jag att man börjar ta varandra förgivet och att det är den största relationsdödaren. Att sluta visa uppskattning eller ge komplimanger som man verkligen menar.
Värst är det nog i relationer där det finns barn. För då vill båda parterna vad som är bäst för barnen hur man än vrider och vänder på det. Ibland resulterar det i att man stannar kvar i en relation man inte vill vara i just bara för att man vill det bästa för barnen. Men man måste faktiskt tänka på sig själv ibland. För sanningen är den att barnen mår inte bra av en relation när mamma eller pappa aldrig kramas eller pussas. Barn ser andra familjer och jämför. För dom är allting svart eller vitt! Inga 50 shades of grey här inte.
Nej så är det! En familj där mamma eller pappa alltid bråkar eller bara gråter för den delen är inte heller nyttig. Barn börjar fundera och sedan tar dom åt sig.
Alla relationer är svåra. I vilken lycklig relation som helst, så knakar det i fogarna ibland. Oftast är det nyttigt. Men man måste lita lika mycket på sin partner som man måste lita på sig själv. Det finns inget som kallas en perfekt relation, bara ett spann mellan bra eller dåligt.
Ciao ciao
Lite kort om vad som hänt under åren:
Nelly som var alldeles nykläckt när jag skrev senast fyller 3 år i år! (Helt sjukt), Olivia har fyllt 4 år och är redan 110cm långt! Blir ingen kort tjej det inte. Jag själv fyller 24 år i år (får lite åldersnoja vid tanken på det). Jag läser numera till sjuksköterska eftersom det är lite väl jobbigt att fortsätta vara bartender och samtidigt vara småbarnsförälder.
Livet rullar på med hus, vovve och Saabar istället för Volvo. Jag har ridit väldigt mycket igen fram tills hösten då jag tog mig ett break men ska eventuellt börja igen!
Ja, det är väl ganska (läs jätte-) sammanfattat! Kommer nog mer vid ett senare tillfälle.
Men det är inte vad jag tänkte skriva om! Som jag sagt förut så skriver jag enbart för min egen skull. För att få berätta om både bra och dåliga saker som händer mig. Så dagens ämne ligger mig nära tillhands så att säga, för jag tänkte prata om just relationer!
Just det, strax efter Nelly fötts så friade Johannes till mig! Han gav mig 2 (!!) veckor innan han ville få det gjort men vi lyckades, och gift blev jag!
Så jag är ju gift. Att vara gift eller i en stadig relation innebär inte att man varje dag, 365 dagar om året, har det alldeles fantastiskt bra! Man pratar väldigt sällan om det men sanningen är ju den att det finns inte en enda relation som man INTE bråkar i. Jag tror däremot att det är sunt! Men poängen är ju ändå den att man ska få ut någonting av bråket.
Att dela sitt liv, och främst bo ihop med någon annan, är kämpigt. Man ska dela på utrymmet och se till att man inte kväver varandra. Man ska anpassa sig själv och sina vanor så att vardagen ihop fungerar. Man måste ibland ge upp vissa drömmar eller intressen för sin partner, men alla dessa saker är och känns okej när man är kär!
Fast vad händer sen när det nykära går över i riktig kärlek och bråk? Hur mycket bråk är egentligen okej för att det ändå ska vara en sund relation?
Som jag sa så tror jag att bråk är nyttigt så länge man får ut något av det. Vad man gör är ju egentligen att man får utlopp för sin frustration som byggts upp av de där skitiga sockarna, eller när han/hon inte gick upp på morgonen. Man får utlopp och pratar ut. Sen vet båda parterna vad som stör sin respektive och man lär sig att anpassa sig själv lite till. Man får helt enkelt lite mer självkännedom!
Men när övergår relationen till något som inte är sunt? Är det när man bråkar men aldrig egentligen avslutar bråken utan det ligger fortfarande och pyr i bakgrunden? Eller är det när man bråkar flera dagar i veckan men ändå gör upp varje gång? Är det när man aldrig bråkar utan båda eller ena alltid viker undan?
När en relation övergår i något osunt är det svåraste av allt att veta! Det beror på vilken typ av relation man har och hur länge den varat. I riktigt långa relationer så tror jag att man börjar ta varandra förgivet och att det är den största relationsdödaren. Att sluta visa uppskattning eller ge komplimanger som man verkligen menar.
Värst är det nog i relationer där det finns barn. För då vill båda parterna vad som är bäst för barnen hur man än vrider och vänder på det. Ibland resulterar det i att man stannar kvar i en relation man inte vill vara i just bara för att man vill det bästa för barnen. Men man måste faktiskt tänka på sig själv ibland. För sanningen är den att barnen mår inte bra av en relation när mamma eller pappa aldrig kramas eller pussas. Barn ser andra familjer och jämför. För dom är allting svart eller vitt! Inga 50 shades of grey här inte.
Nej så är det! En familj där mamma eller pappa alltid bråkar eller bara gråter för den delen är inte heller nyttig. Barn börjar fundera och sedan tar dom åt sig.
Alla relationer är svåra. I vilken lycklig relation som helst, så knakar det i fogarna ibland. Oftast är det nyttigt. Men man måste lita lika mycket på sin partner som man måste lita på sig själv. Det finns inget som kallas en perfekt relation, bara ett spann mellan bra eller dåligt.
Ciao ciao
20 jan. 2013
Oj vad längesen!
Jaha ja, då var det dags! inte skrivit i bloggen på 1000år typ :) Men i alla fall kände jag att det var dags nu :)
Livet flyter på och Nelly växer för var dag som går och idag är det just min fina Olivias födelsedag! Hela 2 år fyller hon idag och det känns som att det var igår jag låg inne på förlossningen med henne <3
Annars så har jag inte skrivit pga Nelly-bus har rätt ont i magen på dagarna :/ Hon är hur go som helst så länge hon inte har ont men hon har lite sån där 3-månaders kolik. Antagligen kommer det alltså ge sig och det är ingen riktig kolik men hon har det ganska jobbigt på dagarna. Men nätterna, dom är drömmen! Hon somnar vid kl 21 och sen vaknar vid kl 05 för att äta och sen sover hon vidare till ca kl 9 på morgonen ;) Så är en rätt nöjd mamma ändå!
Men Nelly-bus har inte bara ont i magen. Hon fick en dålig start på det nya året :/ kl 04 på nyårsnatten åkte vi in med ambulans till sjukhuset för hon kunde inte andas.. Hon hade fått någon typ av virusinfektion som satte sig i luftrören. Fort gick det med! Aldrig har jag varit så rädd i mitt liv som när vi väntade på ambulansen :( Total panik! Men efter ett par dagar åkte vi hem från sjukan, var hemma 2 dagar och sen åkte vi in igen och lades in igen i 1 1/2 dygn. Men nu äntligen är hon bra :)
Olivia börjar på dagis på måndag! Hon skulle börjat redan 7 januari men eftersom Nelly var så dålig så fick vi skjuta på det. Men nu är det snart dags och vi har redan vart och hälsat på dagiset ett par gånger så hon fick lära känna de andra barnen lite och dagisfröknarna :) Tror det kommer bli bra för alla i familjen! Olivia får leka lite och få busa av sig på dagis hur mycket hon vill och vi här hemma får lite lugn och ro :)
Annars så mår våra djur prima! Felix är som vanligt en riktigt dum-snäll gose katt och Pimpim, ja han har kommit in i en trotsig tonårs-period -.- Så på måndag så ska han kastreras :) Vi har vart lite snälla mot Pimpim och vart försiktiga med att lyfta honom nu i början just för han ska vänja sig vid oss. Men idag så satte jag ner foten. Han har nämligen börjar "sprätta" med sina tassar när man lyfter honom bara för han vet att vi sätter ner honom då. Så nu blir det ändring! Nu får han vackert vara buren tills han blir lugn och sen sätter jag ner honom. Märks att han inte är rädd för han sprätter bara precis vid lyftet. när han väl är i armarna så är han lugn :)
Stackaren har också blivit klippt! Han har haft kvar sin bebis päls och därför tovat väldigt mycket trots att jag borstar honom 2ggr per dag. Så nu har vi klippt bort allt och när vi kastrerar honom så ska vi passa på att klippa ner honom mer jämt och mer i största allmänhet så får pälsen växa ut igen och förhoppningsvis, vuxen pälsen!
Måste säga att livet flyter på nu! Längtar som en tok efter sommaren! Av flera anledningar faktiskt :)
Aja, klockan är alldeles förmycket och det är dags att sova! Godnatt :)
Livet flyter på och Nelly växer för var dag som går och idag är det just min fina Olivias födelsedag! Hela 2 år fyller hon idag och det känns som att det var igår jag låg inne på förlossningen med henne <3
Annars så har jag inte skrivit pga Nelly-bus har rätt ont i magen på dagarna :/ Hon är hur go som helst så länge hon inte har ont men hon har lite sån där 3-månaders kolik. Antagligen kommer det alltså ge sig och det är ingen riktig kolik men hon har det ganska jobbigt på dagarna. Men nätterna, dom är drömmen! Hon somnar vid kl 21 och sen vaknar vid kl 05 för att äta och sen sover hon vidare till ca kl 9 på morgonen ;) Så är en rätt nöjd mamma ändå!
Men Nelly-bus har inte bara ont i magen. Hon fick en dålig start på det nya året :/ kl 04 på nyårsnatten åkte vi in med ambulans till sjukhuset för hon kunde inte andas.. Hon hade fått någon typ av virusinfektion som satte sig i luftrören. Fort gick det med! Aldrig har jag varit så rädd i mitt liv som när vi väntade på ambulansen :( Total panik! Men efter ett par dagar åkte vi hem från sjukan, var hemma 2 dagar och sen åkte vi in igen och lades in igen i 1 1/2 dygn. Men nu äntligen är hon bra :)
Olivia börjar på dagis på måndag! Hon skulle börjat redan 7 januari men eftersom Nelly var så dålig så fick vi skjuta på det. Men nu är det snart dags och vi har redan vart och hälsat på dagiset ett par gånger så hon fick lära känna de andra barnen lite och dagisfröknarna :) Tror det kommer bli bra för alla i familjen! Olivia får leka lite och få busa av sig på dagis hur mycket hon vill och vi här hemma får lite lugn och ro :)
Annars så mår våra djur prima! Felix är som vanligt en riktigt dum-snäll gose katt och Pimpim, ja han har kommit in i en trotsig tonårs-period -.- Så på måndag så ska han kastreras :) Vi har vart lite snälla mot Pimpim och vart försiktiga med att lyfta honom nu i början just för han ska vänja sig vid oss. Men idag så satte jag ner foten. Han har nämligen börjar "sprätta" med sina tassar när man lyfter honom bara för han vet att vi sätter ner honom då. Så nu blir det ändring! Nu får han vackert vara buren tills han blir lugn och sen sätter jag ner honom. Märks att han inte är rädd för han sprätter bara precis vid lyftet. när han väl är i armarna så är han lugn :)
Stackaren har också blivit klippt! Han har haft kvar sin bebis päls och därför tovat väldigt mycket trots att jag borstar honom 2ggr per dag. Så nu har vi klippt bort allt och när vi kastrerar honom så ska vi passa på att klippa ner honom mer jämt och mer i största allmänhet så får pälsen växa ut igen och förhoppningsvis, vuxen pälsen!
Måste säga att livet flyter på nu! Längtar som en tok efter sommaren! Av flera anledningar faktiskt :)
- Varmare (Så klart)
- Nelly är större
- Jag kan börja avsluta amningen (Inte alls lika roligt att amma denna gången, faktiskt till och ganska jobbigt snarare än mysigt. Gör det mest för att det är bra för henne och varför inte liksom)
- Jag ska börja träna med Pimpim!
Aja, klockan är alldeles förmycket och det är dags att sova! Godnatt :)
Om mig :)
Jag är en förtillfället 23-årig tjej som fyller 24 den 20 november. Jag har två underbara döttrar, Olivia och Nelly.
Här skriver jag om mitt liv, om mina tankar och allt som jag känner att jag vill skriva om. Jag är en tjej med mycket åsikter och många intressen som jag brinner starkt för.
Enjoy!
Jag :)

Populära inlägg
-
Fy vad passande.. Jag håller på att bli sjuk -.- Började igår och nu känns det som att någon har satt en kniv i halsen på mig och jag börjar...
-
Idag blir min ängel 1 år gammal! Jag är så himla stolt över henne! Hon är hela min värld och vet inte vad jag skulle gjort utan henne <3 ...
-
Hum.. Förra gången drack jag ju inte hallonbladste och förlossningen gick väl rätt snabbt ändå. Men jag gick ju ändå 5 dagar övertiden. Så d...
-
Idag skrev tjejen som har katten vi tingat och hon berättade att han nu är mogen att flytta hemifrån så fort vi vill ha hem honom :D Så nu, ...
-
Haha måste bara skriva Grattis till min fina dotter som är 9 månader idag <3 Och i alla fall så är de såhär att Olivia har fått smaka p...
-
Ojoj här kommer de hända grejer imorgon :P Av flera anledningar faktiskt :P Jag ska ja ha första kalaset för mig imorgon. Johannes familj oc...
-
Bebisen Den här veckan är din bebis 26 cm från huvud till stjärt och 39 cm totalt. Den väger nu hela 1300 gram . Bebisen fortsätter ...
-
Idag står det skolan på "to-do" listan. Jag ska nämligen dit och se om jag kan knipa 1 distanskurs till så jag får ihop 50% och ka...
-
Min fina lilla tjej har 40 graders feber och mår ingen vidare :/ Inte ätit någonting förrens vid kl 16 idag ungefär. Då fick hon alvedon zup...
-
Nu är vi inne i vecka 13! Är hur lycklig som helst eftersom missfalls risken nu är betydligt mindre än bara förra veckan! Magen växer och oj...
Blogroll
Ronja Bubach (c). Använder Blogger.