Dag 2

Vi alla som är småbarnsföräldrar vet precis hur jobbigt det är att komma iväg att träna. Man ska ha barnpassning och det får inte bli försent och sen så kanske jobbar eller studerar man på det. Då blir det att man skjuter på det. Man tänker, "Jag börjar den dagen istället" och sen kommer den dagen och man gör samma sak igen! Har man en partner och lever med så blir det lättare men man skjuter ändå på det. Så säg åt era partners där hemma att ta ungarna, för här ska vi bli fasta och fina.

Men nu är jag igång! Vaknade med träningsvärk som blev värre allt eftersom dagen gick. På slutet av dagen var jag helt slut.. Vill bara åka hem! Men masade mig dit och på började allting igen!
Började med att cykla 6km och kände hur jag dog av träningsvärken för varje tramp men jag fortsatte. Men vet ni vad! Efter ett tag när värken släppt, då var jag som en ny människa! Då kunde jag köra på igen! Men uppvärmningen var en plåga!

Har märkt hur vissa muskelgrupper är helt okej tränade medan andra är katastrof! Det märks att jag böjt mig och plockat upp barn en hel del. För magmusklerna, trots att dom separerat vid graviditeterna, var helt okej. Så den dagliga träningen av vissa grupper har jag fått under åren i alla fall ;)

Men summan och fokusen av dagens träning är att jag kommer ha SJUK träningsvärk i rumpa/innanlår imorgon! Fast vilken tvåbarnsmamma behöver inte en booty-workout.

Ciao ciao

Dag 1

Första dagen tror man ska vara värst, men sanningen är att vakna i morgon kommer vara värre! Började inte snällt utan all in!

Cyklade 6km med ordentligt med motstånd i 70rpm
Rodd 2000m i 30m/s
Bröstmuskler tränades med 20kg/10reps x 5
Cyklade 4km till med samma motstånd och fart
TRX pass (styrketräning med "rep" och "öglor" där du jobbar med din egna kroppsvikt) i 55min

Kan säga att det var kämpigt! Men samtidigt roligt, så nu kör vi!
Jag som har riktigt lågt blodtryck väntar på mitt kosttilskott (eller hästgodis som jag kallar det) som förhoppningsvis kommer strax! Det hjälper till att bränna, höja blodtrycket lite och ger energi. Tror det blir bra.

Ciao ciao

Workout!

Nu mina vänner! Nu är det så att jag ska intensivträna i två veckor! Ja, det är troligen något fel på mig men vad ska man annars göra. Dags att bli fit!

Hur denna idé föddes har med en klasskompis att göra. För ssk-studenter, dom är hurtiga! Tror det blir bra dock! Skönt att komma igång men lite ångest samtidigt. Har nog aldrig varit så ur form som jag är nu.. Men nu ska det bli ändring på det!  Önska mig lycka till och följ min resa!

Ciao ciao

VFU

VFU är ju en stor del av min utbildning och det är precis vad jag är ute på för tillfället. Måste säga att utan den så hade man inte kunnat läsa till sjuksköterska! Vi må lära oss många saker i skolan, men vissa saker bara måste man uppleva! Har inte varit ute på VFU särskilt mycket om man jämför med all den studietid jag har men ändå har jag lärt mig minst lika mycket ute på mina VFU'er som jag lärt mig i skolan, om inte mer!

VFU står förövrigt för Verksamhetsförlagd utbildning. Man skulle kunna kalla det arbete utan betalt vid vissa tillfällen, men vid andra tillfällen så får man faktiskt lära sig saker och det är då man verkligen uppskattar den VFU tid man får!

Ciao ciao

Instagram

Jag har ju Instagram som jag lägger upp en del bilder på och ni är alla hjärtligt välkomna att adda:  Tink3l

Avslutar med en selfi!

Ciao ciao

Parrelationer

Hejsan! År sedan jag skrev senast! (Helt sanslöst vad tiden går fort!) Men nu har jag funderat på att börja skriva igen ett tag. Så varför inte? Hade väldigt många läsare innan jag lade av, fast vet inte varför jag är så intressant, men uppenbarligen så finns det ett intresse för mina tankar och min vardag!

Lite kort om vad som hänt under åren:
Nelly som var alldeles nykläckt när jag skrev senast fyller 3 år i år! (Helt sjukt), Olivia har fyllt 4 år och är redan 110cm långt! Blir ingen kort tjej det inte. Jag själv fyller 24 år i år (får lite åldersnoja vid tanken på det). Jag läser numera till sjuksköterska eftersom det är lite väl jobbigt att fortsätta vara bartender och samtidigt vara småbarnsförälder.
Livet rullar på med hus, vovve och Saabar istället för Volvo. Jag har ridit väldigt mycket igen fram tills hösten då jag tog mig ett break men ska eventuellt börja igen!
Ja, det är väl ganska (läs jätte-) sammanfattat! Kommer nog mer vid ett senare tillfälle.

Men det är inte vad jag tänkte skriva om! Som jag sagt förut så skriver jag enbart för min egen skull. För att få berätta om både bra och dåliga saker som händer mig. Så dagens ämne ligger mig nära tillhands så att säga, för jag tänkte prata om just relationer!

Just det, strax efter Nelly fötts så friade Johannes till mig! Han gav mig 2 (!!) veckor innan han ville få det gjort men vi lyckades, och gift blev jag!
Så jag är ju gift. Att vara gift eller i en stadig relation innebär inte att man varje dag, 365 dagar om året, har det alldeles fantastiskt bra! Man pratar väldigt sällan om det men sanningen är ju den att det finns inte en enda relation som man INTE bråkar i. Jag tror däremot att det är sunt! Men poängen är ju ändå den att man ska få ut någonting av bråket.

Att dela sitt liv, och främst bo ihop med någon annan, är kämpigt. Man ska dela på utrymmet och se till att man inte kväver varandra. Man ska anpassa sig själv och sina vanor så att vardagen ihop fungerar. Man måste ibland ge upp vissa drömmar eller intressen för sin partner, men alla dessa saker är och känns okej när man är kär!

Fast vad händer sen när det nykära går över i riktig kärlek och bråk? Hur mycket bråk är egentligen okej för att det ändå ska vara en sund relation?

Som jag sa så tror jag att bråk är nyttigt så länge man får ut något av det. Vad man gör är ju egentligen att man får utlopp för sin frustration som byggts upp av de där skitiga sockarna, eller när han/hon inte gick upp på morgonen. Man får utlopp och pratar ut. Sen vet båda parterna vad som stör sin respektive och man lär sig att anpassa sig själv lite till. Man får helt enkelt lite mer självkännedom!

Men när övergår relationen till något som inte är sunt? Är det när man bråkar men aldrig egentligen avslutar bråken utan det ligger fortfarande och pyr i bakgrunden? Eller är det när man bråkar flera dagar i veckan men ändå gör upp varje gång? Är det när man aldrig bråkar utan båda eller ena alltid viker undan?

När en relation övergår i något osunt är det svåraste av allt att veta! Det beror på vilken typ av relation man har och hur länge den varat. I riktigt långa relationer så tror jag att man börjar ta varandra förgivet och att det är den största relationsdödaren. Att sluta visa uppskattning eller ge komplimanger som man verkligen menar.

Värst är det nog i relationer där det finns barn. För då vill båda parterna vad som är bäst för barnen hur man än vrider och vänder på det. Ibland resulterar det i att man stannar kvar i en relation man inte vill vara i just bara för att man vill det bästa för barnen. Men man måste faktiskt tänka på sig själv ibland. För sanningen är den att barnen mår inte bra av en relation när mamma eller pappa aldrig kramas eller pussas. Barn ser andra familjer och jämför. För dom är allting svart eller vitt! Inga 50 shades of grey här inte.
Nej så är det! En familj där mamma eller pappa alltid bråkar eller bara gråter för den delen är inte heller nyttig. Barn börjar fundera och sedan tar dom åt sig.

Alla relationer är svåra. I vilken lycklig relation som helst, så knakar det i fogarna ibland. Oftast är det nyttigt. Men man måste lita lika mycket på sin partner som man måste lita på sig själv. Det finns inget som kallas en perfekt relation, bara ett spann mellan bra eller dåligt.

Ciao ciao