Idag är det dags, Äntligen!

ja då var vi framme vid dagen då det är äntligen dags för Ultraljud :) Ska bli så skoj att se på lilla bebisen i magen och om den visar sitt kön, slippa säga "den" utan då vet jag liksom ^^
(Ordet "hen" som någon hittat på bara vägrar jag använda då jag anser att det är ett påhitt)
Men också att kunna få visa bilderna för Olivia sen och se vi kan förklara för henne att det först och främst är en bebis på bilden, men också att den ligger i mammas mage <3

Men måste säga att det är ändå med skräckblandad förtjusning som jag vill dit. För har så mycket tankar i huvudet, Tänk om bebisen inte är frisk? Tänk om den inte ens kan överleva utanför min mage och man måste göra en super sen abort? Tänk om det är fler än 1 där inne! Tänk om jag blir flyttad typ 2 veckor bakåt eller något?


Nja det är mycket som pågår i mitt lilla huvud och antagligen är det bara trams :) men mest nervös är jag över att dom ska flytta bak mig jätte långt. För när man beräknar födseldatum utan att man vart på UL så räknar man från sin senaste mens och sedan när ägglossningen borde skett. Eftersom jag är så himla 100 på när jag hade min mens så bara går det inte att flytta mig så mycket.

Och då kommer min oro med det här med att bli flyttat så långt. Då borde barnet vara tillväxt hämnat och då får man ett nytt datum och blir då rädd med det här med överburenhet :( Ingen vidare faktiskt. Så rädd att dom flyttar mig lite grann bryr jag mig egentligen inget om eftersom det spelar ingen roll faktiskt men flera veckor är det inte roligt.

Antagligen så finns det ingen orsak för mig att vara nervös utan ska bara njuta när jag är där och sen så ska bli så kul att komma hem och mysa med Olivia och visa henne bilderna :D

Ciao ciao