Löjliga jag! eller?

Suttit och titta på förlossnings serier och vad kan man säga? Jag gråter ju som bara den xP Skrämmande hur emotionell man blir när man tittar på sånt och har vart med det själv. Det är inte så att man gråter för man vet att det gjorde ont, utan snarare för det var så mäktigt och man vill göra om det!

haha vet, hur sjukt låter det inte? Utsätta sig själv för en obeskrivbar smärta, igen. Men så är det! Man har ont som bara den och man är trött, mår dålig och önskar att man inte blivit gravid. Men sen, sen när krystvärkarna sätter igång, då blir det som att man tänker, "Nu jävlar! Nu ska den ut!" Då får man en oändlig kraft och man orkar helt plötsligt. Efter ett tag när man märker att ens lilla mirakel kommer ut till världen blir man helt ställd. Det är min bebis. Den har vart inuti mig i 9 månader och nu har jag den här framför mig! Så grymt är det!

Så fort man kommer hem från BB och får lugna ner sig lite så tänker man nästa direkt, äh, det där kan jag göra igen! Och göra det bättre än förra gången dessutom. För känslan är obeskrivbar. Det är som en självplågande kärlek. Men man får ju det bästa som finns i hela världen för det. Antagligen är det därför man är villig att åter igen göra om det :)

Jag har ju inte kommit någonstans i graviditeten egentligen men samtidigt så känner jag bara att jag vill föda nu! undra hur jag kommer orka stå ut den här graviditeten? :P Men längtar nog mest till mitt ultraljud och att börja känna sparkar <3 Det är ju bara några veckor kvar, sen så är jag där! Det ska bli grymt härligt :)

Dom säger att andra graviditeten går mycket fortare än första eftersom man redan har ett barn att ta hand om men nja, har inte känt det än! Men antagligen säger det poff sen så står jag där, det är dags, och jag har inte hunnit förbereda mig över huvudtaget.

Jag har haft mycket mer tankar denna gången än förra. Speciellt nu i början. Min oro för missfall är mycket större. Antagligen för jag är mer medveten om vad som faktiskt kan hända. Men också redan nu bygger jag upp lite oro inför förlossningen om att den ska gå åt fanders, trots att jag hade en jätte bra förlossning förra gången.
Jag tänkte prata mer med min BM när jag träffar henne nästa vecka. Lite om vad är risken för att få hjärtfel m.m eftersom min ena bror dog till följd av sitt hjärtfel. Men också om chansen för att det är fler än 1 där inne! Den tanken har ju snurrat runt i min skalle som mest. Finns ju återigen i släkten och vet ju att det ibland kan hoppa generationer..

Ja mycket som försigår i mitt lilla huvud! Får försöka sätt mig ner och googla runt lite till så man antingen späder på sin oro eller kanske, med lite tur, lugnar den :)

Ciao ciao